Du pratar med mig och försöker få mig att glömma
Du inbillar mig att ja ska kämpa, fortsätta drömma
Du fortsätter svika, ser du inte att jag står still
Du vill bara ha, bara en gång, bara lite till
Du har ingen ånger, du kommer nog aldrig sluta
Du kanske inser en dag, att du står kvar på samma ruta
Du ska inte tro att jag finns här, nu är du ensam kvar
Du har inga frågor, och jag har absolut inga svar
Du kanske tycker att ja överdriver, att jag gör allt förstorat
Du ser nog dig själv som vinnare, fast du just förlorat
Du vandrar i en drömvärld med hopp att inte bli sedd
Okej om det handla om stolthet, men du är ju för fan rädd.
Jaa asså, är man tillräckligt förbannad kan man få till det redan innan tolv!
